Google söker kontinuerligt igenom Internet efter nytt innehåll. Hur ofta just din sajt besöks bestäms av hur ofta du tillför nytt innehåll. Detta är också en viktig faktor för hur din sajt rankas. Sedan indexeras innehållet. Indexering går till så att man tar alla ord man hittar och stoppar in dem i en databas – ett index. På så sätt blir Googles databas inte oöverstigligt stor och svaren på dina sökningar tar inte allt för lång tid. Sedan får orden olika attribut som länkar till alla platser där de förekommer, vilket däremot är en hel del  information. Indexering gör alla sökmotorer, men det är vad som händer sedan som är trolleriet som gör att man får sidan man letar efter, även om ordet man sökte efter inte ens fanns med.

PageRank heter algoritmen som bestämmer hur dina sidor ska rankas och som konstruerats av Larry Page (1997), en av grundarna av Google, när han var student på Stanford. Google köpte sedan rättigheterna och PageRank är fortfarande algoritmen som magiskt nog alltid levererar rätt svar när du Googlar.

Över två hundra egenskaper styr hur en sida rankas

Det vanligast man får höra när man talar med folk om sökmotoroptimering är länkar, och det är klart. Om många länkar till din sajt har det betydelse för hur dina sidor rankas. Men Page Rank använder över 200 egenskaper för att bestämma hur din sajt ska rankas. Rankingen sker i ett tal mellan 0 och 10, där 8 lär vara det högsta talet en svensk sajt kan få. Med sökmotoroptimering kan man öka trafiken till sin sajt genom att förbättra sin rankning.

För det första gör man klokt i att inte vara allt för ambitiös med sin optimering. Försöker man fuska blir man snabbt utkastad av Google och det är ungefär lika illa som att försvinna från Internet. Likaså fins det vissa saker man inte får göra av misstag, som till exempel att publicera samma texter eller innehåll på flera olika ställen i sajten eller publicera texter med allt för dålig grammatik. En av ändamålen med alla uppdateringar är nämligen att inte låta sig luras av sådana som försöker fuska sig till en bättre rankning.

Enligt en intervju i Wired Magazine med Udi Manber på Google, är den viktigaste källan för Google intern. Man lär sig mycket av vad alla vi som googlar världen runt beter oss. Till exempel lär sig Googles sökmotor automatiskt synonymer genom att titta på hur vi byter ut sökord för att få bättre resultat. Andra källor är givetvis vad andra liknande användare klickat på för länkar när de sökt på ett visst ord.

Den senaste versionen tar stor hänsyn till vem vi är, eller åtminstone vilken iP-adress vi sitter på och vilka svar vi tryckt på tidigare. Loggar vi in hos Google får vi ännu mer personifierade träfflistor. Till exempel kan man med ett knapptryck blockera webbplatser. Detta är information som kan påverka sidor från en viss domän negativt. Så det lönar sig förmodligen att hålla en jämn hög kvalitet på innehållet.

Vidare vet Google självfallet väldigt mycket om sajterna och innehållet på dem. Till exempel har det betydelse var på sajten man publicerar informationen och hur och om man länkar till den från hemsidan. Nyligen skapade sidor mer värda än gamla. Originalsidor, det vill säga i de fall man själv är källan till informationen rankas högre och sidor som befinner sig närmare den som söker har sannolikt ett högre värde. Men om man befinner sig i Stockholm och Googlar ”order taxi now” kommer Taxi Stockholm inte ens med på listan. Så smart är inte ens Googles sökmotor, trots att det skulle vara knepigt att beställa taxi från Los Angeles för en tidpunkt då man befinner sig i Stockholm.

Att metadatamärka sidor är ingenting som har betydelse för sökningar av text, däremot kan det ha betydelse för andra objekt som video och bilder. Dessa kan man med fördel namnge med det mest uppenbara, exempelvis namn och företag eller ort. Utöver det kan metadata ha betydelse för sökmotorn. Titeltaggen och beskrivning av sajtens innehåll har också betydelse. I övrigt är det innehållet på sidorna som styr rankningen.

En annan sak som Google förmodligen vet en hel del om är hur besökarna kommer till dina sidor. Därför har hur många som länkar till den betydelse, men också vad som händer när besökarna kommer från en Google-länk. Om besökarna snabbt gör om sökningen kan det vara ett tecken på att ditt innehåll inte stämmer med sökningen eller att det de sökte efter inte fanns.

Utöver Page Rank finns andra värden. Till exmepl nämns Page Authority och Domain Authority. Dessa är mera kvalitetsrelaterade. Om man söker på ett varumärke så är nästan alltid företaget som äger det i topp, även om den sajten är på ett helt annat språk.

Men utanför Google vet ingen exakt hur det går till. De är väldigt hemliga om hur deras algoritmer fungerar. Men grundtipsen verkar vara:

• Fundera på vilka ord och kombinationer av ord som dina kunder troligtvis använder.
• Fyll din sajt med bra innehåll som är relevant till din verksamhet.
• Överdriv inte med sökoptimeringen på sajten, upprepningar och innehåll på flera platser kan straffa sig.
• Mer innehåll verkar ge högre page rank.
• Relevant innehåll är definitivt viktigt. Man kan ha Page Rank 0 och ändå komma i topp på en sökning om innehållet är rätt.

Vad Google själva säger är den officiella versionen, får man anta. Det kan du läsa om här: http://www.google.com/about/corporate/company/tech.html.

Språkvård på nätet är tydligen hett. Söker man på Piratebay efter e-böcker kommer böcker om skrivregler högt upp i rankingen, beräknat efter antalet distributörer. Det är faktiskt sant. Språkvård och fotografering verkar vara ungefär lika spännande som ”Så kommer du i kontakt med vem som helst”, ”Porrstjärnornas hemliga knep” och ”101 sätt att få kvinnor att skrika av orgasm”. ”Konsten att uppträda som en gentleman” var en annan otippad höjdare på Piratebay. Samtliga titlar på engelska givetvis, men ändå…

Men du behöver inte ladda hem saker olagligt för att lära dig skriva som ett proffs. Jag rekommenderar till exempel följande källor för dig som arbetar med web content, eller information på webben:

• Språkvård på Wikipedia
• TTs skrivregler
• CS Språkwebb

Speciellt om du arbetar med information kring IT är Computer Swedens språksidor intressanta. Jag jättegillar Anders Lotssons artiklar och nyhetsbrevet Språksamt. Prenumerera på det här.

Behöver man ha koll på språkregler då?

Jo, inte minst för att man ska veta när man ska bryta mot dem. Det finns aldrig någon anledning att framstå som talanglös. Till exempel är det alltid onödigt med titlar som stavas med versaler, särskrivning av ord och förkortningar i löpande text.

Däremot måste man idag emellanåt medvetet skriva fel. Det gäller i de fall där man kan misstänka att det felaktigt googlas fel.

Ett exempel på detta är ordet teknologi. På svenska betyder det ”läran om teknik”. Vi skiljer ju inte på teknik som i utförande (På engelska technique) och teknik som i informationsteknik (information technology). Därmed ska technology alltid översättas till teknik. Men ibland lönar det sig att använda teknologi, i alla fall om man vill ha dem som googlar på det som besökare.

I tidningar och andra sammanhang har det varit populärt att standardisera på uttryck. Till i ett företag som specialiserat sig på beslutsstöd, beslutsstödssystem, business intelligence, BI etc. Vänner av ordning kan tycka att ”vi ska använda det svenska ordet beslutsstödssystem”.

Problemet med detta är att det lätt staplas ”beslutsstödssystem” i stora travar om texterna handlar om det. Det blir så mycket lättare om man får använda olika ord för ändamålet. Dessutom vill man kanske inte bojkotta alla potentiella kunder som googlar på ”busines intelligence”, ”BI” och alla variationer på det, som ”BI-system”, ”BI-lösningar”, BI-teknik och BI-teknologi.

Jag kommer ihåg när Ericsson gick ihop med Sony. Skälet var då att man skulle mäkta av att lansera alla de nya modeller som marknaden krävde varje år. Och lanseringstakten var det inte fel på. Ericsson, Samsung och Nokia tävlade om att släppa nya modeller och det blev säkert minst ett trettiotal per år.

Sedan kom iPhone. En modell. Välj mellan svart och vitt. Nu är de uppe i en lanseringstakt av ungefär en ny modell per år. Och de nya modellerna ser likadana ut som de gamla. Alla gamla appar följer med vid varje byte och alla tillbehören du köpt fungerar som regel även till den nya modellen.

I och med Apples intåg i mobil- och Pad-marknaden (för paddor fanns faktiskt innan Apple lanserade iPad) har Internettrafiken förskjutitits mot mer app-trafik och mindre öppet surfande och 3G-näten segar ihop för att vi helt plötsligt använder mobilerna till annat än att prata i.

Hur ska man tolka det? Hade Ericsson, Nokia och Samsung helt missförstått marknadens behov? De ville ju uppenbarligen inte ha massor med nya modeller. Tydligen räcker det med att man kan synka med Outlook eller motsvarigheterna i Apples värld. Och Apples telefoner är en del av ett system som även består av iMac, Notebooks, iPad etc. Appstore och Mobile Me eller iCloud är självklara succéer som driver försäljningen av alla prylar som bär varumärket Apple.

Ändå är det inget nytt under skalet. Apple beskylls ofta för att vara innovativa, men rent teknisk är det inget inget märkvärdigt. Komponenterna i Apples prylar finns att köpa på den öppna marknaden. Och Unix har funnits sedan hedenhös. Man skulle nästan kunna säga att OSX är den snyggaste Linuxdistributionen. Det enda man gjort är att sätta gammal beprövad teknik i ett sammanhang och sett till att det fungerar med allt det andra som man redan har. En klar fördel för kunderna och en sak som inte är lätt att lösa enbart genom öppna standarder.

Apples proprietäritet har alltså vänts från en nackdel till ett gigantiskt övertag.

Men Apples framgångar har fortfarande långt kvar till toppen. De säljer förutom program musik, film, tidningar och böcker. Visserligen än så länge främst i USA, men det gör ju bara potentialen ännu större.
Det är märkligt är att utöver Spotify, som bara ägnar sig åt musik, verkar ingen göra något för att vara med och dela på intäkterna från försäljning av elektronisk underhållning. Förlagen, filmdistributörerna och konkurrenterna står kvar med huvudet i sanden och gör inget av tyngd för att skapa ett alternativ.

Hur som helst vore det ju toppen om vi även kunde få AppleTV till Sverige. Det kommer nog snart, men jag vill ha det NU!

Men nu har Apple lanserat iBooks Author, ett verktyg för att skapa interaktiva böcker iPad. Du hämtar den enkelt och kostnadsfritt på App Store.

Man undrar hur de stora bokförlagen känner sig nu? Hur lång tid kommer det att ta för dagens författare att inse att de inte längre behöver lämna ifrån sig merparten av pengarna de drar in till förlagen?
Frågan är om iBooks Author är en riktig killer app? En killer av svenska förlag, som verkar vägra släppa sina alster på alla nya elektroniska prylar som så många av oss skaffat med tanken att enkelt och billigt kunna köpa elektroniska böcker med dem.

En sak är säker. Om förlagen fortsätter motverka utvecklingen kommer de inte att finnas kvar om några år. Det är för övrigt inte säkert att de kommer att vara kvar i alla fall, för i nästa steg kommer förmodligen webbtjänster dit man kan skicka sina e-böcker för att få dem utprintade och inbundna.

Själv hjälper jag gärna till om någon har en bok de vill ha redigerad och designad med iBooks Author, men inte vill göra det själv.

Samtidigt minskar sedan förra året faktiskt för första gången den andelen internettrafik som utgörs av traditionellt surfande. Trafiken totalt ökar, men appifieras. Det vill säga att olika applikationer tar en allt större del av trafiken. Läs mer: ”The web is dead. Long live the Internet”. Wired Magazine.

De vanligaste företeelserna som räknas till app-trafik är Facebook och LinkedIn, men det har även kommit appar som gör just det som tidningar gör, men på nätet.

Skräddarsy din egen tidning

Zite och Flipboard tycker jag är extremt smarta och coola appar som i elektronisk form gör ungefär det som papperstidningen gör, dvs sprider nyheter. Med dessa kan man sätta ihop sin egen elektroniska tidning eller snarare flera tidningar. I den elektroniska världen är det ju inte jobbigare att släpa med sig 15 tidningar än en. Tjockleken påverkas ju inte av antalet sidor. En iPad har ju det format den har.
Man väljer olika ämnen och sedan kommer ett flöde av artiklar som bygger på RSS-flöden. Artiklarna presenteras sedan med tidningslayout.

Nu kan man ju tyckas att detta är ren och skär stöld, men de tidningar och förlag som förser apparna med information presenterar bara bild, rubrik, ingress och början på artikeln. Väljer man att läsa mer får man ta del av artikeln från utgivarens hemsida vilket ger vederbörande trafik. Något som alla eftertraktar. Hur som helst funkar det.

Enligt undersökningen har till exempel läsarna av en kundtidning 37 procent större köpintention jämfört med ickeläsare.

Den här typen av undersökningar kan man nog ta med en nypa salt. Eftersom företag som regel skickar kundtidningar till sina kunder och de som är mer välvilliga till företaget är nog också mer benägna att läsa tidningen. Men det är ändå intressant, eftersom man får tillfälle att förse de företagsvänliga läsarna med argument för sin sak. Argument som kan föras vidare till andra.

Du kan hämta undersökningen här.

En annan undersökning (Brittisk) som visar hur konsumenterna ser på kundtidning jämfört med andra media och reklam. Denna undersökning är från 2006, betydligt mer omfattande och visar att kundtidningar genererar köp. Attityden till kundtidningar var dessutom dubbelt så positiv jämfört med annan reklam. Man bör komma ihåg att gratistidningar är betydligt fler i England än i Sverige och mediatröttheten bör vara klart större där.

Hämta rapport om olika reklam och konsumentpåverkan i Storbritannien här.

Enligt en rapport från Sifo kan man till exempel utläsa följande för perioden 2001-2010:

• Affärsvärldens Orvesto-räckvid har minskat från 138 000 till 80 000. TS-upplagan från 21 500 till 17 300.
• Aftonbladet vardagar har minskat upplagan från 401 800 till 310 900.
  Computer Sweden har gått från 62 200 till 42 000 och räckvidden har minskat från 161 000 till 100 000.
• Dagens Nyheter har gått från 360 500 till 292 300.
• Sundsvalls Tidning från 37 500 till 29 600.
• I de flesta fall verkar räckvidden ha minskat mer än upplagorna.

Utan att göra anspråk på större vetenskaplighet så verkar det som om tidningar med äldre målgrupper och tidningar vars läsare inte tillbringar dagarna framför en dator, såsom lärare och skogsarbetare är något mer trogna som tidningsläsare. Och av allt att döma minskar stadsregionerna mer än glesbygd.

Till exempel har PRO Pensionären faktiskt ökat under perioden från 294 000 till 303 200, även om räckvidden minskat från 321 000 till 253 000. Det innebär ju faktiskt att avsevärt färre än de som får den verkligen läser den. Det säger oss att vi blir fler pensionärer, men inte att att äldre genomgående läser mer tidningar. De följer trenden i stort genom andelen som förpassar tidningen till runda arkivet.

Många facktidskrifter kompenserar för upplagefallet genom försäljning av banners på nätet och konferenser. I synnerhet kombinationen tidning och webb är effektiv. Tidningen skapar kännedom hos läsarna och trafik till tidningssajten. Likaså är sajten ett bra sätt att få nya prenumeranter på papperstidningen.

Redan i början av 90-talet var det tidningar som gick ut med påståenden om att deras webbsatsningar var lönsamma. Det förutsatte givetvis att kostnaden för det redaktionella innehållet redan tagits av papperstidningen.

Det är faktiskt något av en myt att det är ett billigt sätt att sprida information på webben. Idag kostar det en spottstyver att trycka och distribuera en tidning i 30 000 exemplar. Inte så billigt att privatpersoner har lust att ta det ur fickan, men tillräckligt billigt för att de flesta företag som har något att säga ska ha råd. Det dyra i sammanhanget är produktion av innehåll. Förställ dig att du har en redaktion med fem medlemmar som producerar text och bild till din webbsajt. Fråga dig sedan om du får mer för pengarna per unik webbesökare än du skulle fått per tidningsläsare.

Till kruxet med detta resonemang hör att om man redan har materialet så kostar det inte så mycket extra att även sprida det genom att ge ut en tidning om man har adresserna och vice versa. Men det är stor skillnad på innehållets art i de två medierna. På webben finns helt andra möjligheter att snabbt få ut sin ståndpunkt om något händer i omvärlden. Man kan arbeta mer interaktivt med läsare och i synnerhet kunder.

Nu skulle man kunna tro att tidningarna kommer att fortsätta minska tills bara deras webbsatsningar återstår. Men utgivarnas affärsmodell kan ha ett problem med att bara finnas på webben. Visserligen lär bannerannonseringen öka, men frågan är om intäkterna från detta kommer att räcka till. Dels för att täcka alla personalkostnader för både produktion av innehåll och försäljningen, dels för att kompensera för en stab av tekniker och webbdesigner samt datordrift och liknande.

Åtskilliga försök har gjorts av tidningarna att stänga sina webbplatser för ickeprenumeranter eller att ta betalt av sina besökare. Inget har lyckats, vad jag känner till. Idag är folk villiga att betala för varor på nätet, men information ska vara gratis.

Vill du se TS upplagestatistik för perioden 2001 till 2010 hittar du den här.

Det enda som faktiskt ökat sedan 1990 är kundtidningar.

Enligt Sveriges Uppdragspublicister Fanns 1999 428 kundtidningar med en sammanlagd upplaga om 25 260 000 exemplar och en omsättning på 403 miljoner kronor. Annonsintäkterna utgjorde då 63 miljoner kronor. Ökningen mellan 1990 och 1999 utgjorde 214 procent. Enligt samma källa ansåg organisationens medlemmar 2006 att uppdragen ökade. Men någon undersökning fram till senare datum finns inte och det kan vara ett tecken i tiden. Även (eller i synnerhet) kundtidningar torde drabbas av människornas mediatrötthet.

På senare tid kallas verksamheten att producera redaktionellt material för tidning och webb för content marketing. I USA ökar företagen sammantaget sina investeringar i content marketing men andelen print minskar på bekostnad av webbaserat innehåll.

Jag hade en kund som gjorde om sin webbplats och flyttade alla nyheter och användarreportage till under Press i sin sajt. Ett klart misstag. Från att toppat alla sökningar på svenska ord och sökfraser som anknöt till deras verksamhet försvann de praktiskt taget från Google. Press är en sektion som enligt vedertagna normer riktar sig till en liten klick specialister, nämligen journalister. Så det är klart att det påverkade deras rankning.

Google har fantastiska algoritmer för att lista ut vad du letar efter när du söker. I den senaste versionen vägs din sökhistorik in och vilka sajter du brukar besöka när du googlar.

Rätt information ännu viktigare vid marknadsföring.

Visst, man kan spendera pengar på olika former av marknadsföring, men om man inte serverar besökarna med rätt sida, så blir marknadsföringsinitiativ ofta misslyckade. Man kan se ett webbesök som en process. För att öka chansen för att processen slutar där du vill måste besökaren först landa på en sida som är relevant för avsikten vederbörande hade när han eller hon hade klickade på en länk, oavsett om den var köpt, en länk som någon som gillat ditt innehåll lagt upp eller en vanlig sökmotorlänk.

Processen behöver för övrigt inte börja med en dator. Många företag annonserar fortfarande i tidningar, på TV eller i radio. Ibland tipsar de om hemsidesadressen. Men reklambudskap handlar ofta om en viss produkt eller tjänst. Varför inte använda sig av en landingpad vars adress går att komma ihåg? Ett annat trick är att använda sig av flera sajter som på olika sätt länkar in i varandra. Om man till exempel säljer kameror kan det vara helt olika målgrupper för video och stillbild. Att äga domänerna fota.nu och filma.nu kan då vara ett bra sätt att nå respektive målgrupp.

Men som sagt. Vad spelar det egentligen för roll om man bara har statiska HTML-sidor, som aldrig förändras och som kanske till och med bara är på engelska.

Missförstå mig rätt. Engelska är utmärkt om man vänder sig till en engelsk publik, men om man uteslutande vänder sig till svenskar är det fullständigt obegripligt. Ibland tror jag att  det inte finns någon gräns för hur illa svenska företag sköter sina sajter. Vad hände? Gick de på myten att det var billigt att sprida information på Internet?

Internet har möjligtvis gjort information billigare tillgängligt, men inte produktionen eller hanteringen av den. Och bara för att information är tillgänglig behöver det inte betyda att den blir spridd.

Det kanske blev en e-jul i år?

Själv missade jag möjligheten att på ett smart sätt inhandla julklappar till mina kunder. Det jag sedan länge bestämt mig för att ge hittade jag på en sajt till ett mycket bra pris. Men det visade sig att det jag ville ha var slutsålt. Det blir leverans tidigast i februari. Därför blev jag trots mitt nätforskande tvungen att i sista stund ge mig ut för att hitta något lämpligt.

Årets presenter blev jag som sagt tvungen att fixa analogt. Hade jag varit ute lite tidigare hade jag sluppit stressen och kunnat leverera de presenter jag vill ge till en lägre kostnad. Jag har gjort min beställning i alla fall, med leverans i februari, så nu har jag i alla fall julklapparna klara för nästa år.

Min favoritleksak, en Leica D-Lux 5 har nyligen fått en firmwareuppdatering. Det är lite julafton över det. Bland annat utlovas bättre vitbalans, snabbare objektiv och nya funktioner. Klart man kastar sig över det.

Den här lilla kameran har allt man önskar sig av en fickutrustning. När man inte släpar med sig stora setet får den följa med. Till det mest överlägsna hör en fantastisk ISO-prestanda och ett ljusstarkt obejktiv. Kan man se det så kan plåta det.

Var på John och Tyras stora evenemang i helgen, modevisning på Lobby. Och bara för att demonstrera kameran har jag lagt upp en bild utan blixt från det.

Evenemanget kändes lite som en familjeangelägenhet. Själv hade jag inte bidragit med någonting, men bortsett från John så hade Victor klippt ihop en film (jättesnyggt) och Ruth var en av fotograferna (stående på ett bord till höger i bilden). John hade förutom arrangerat evenemanget även mixat musiken till videon.