Men alla har inte lyckats så bra. Jag har till exempel sett ett företag som startat en sida på Linkedin och snabbt fått 500 följare. Men som vanligt springer alla framför tåget och det är nästan inga inlägg förutom något enstaka, i regel anställda som använt forumet för kritiska frågor och missnöjesyttringar.

Ett annat exempel på misstag är naprapaten som ger sina kunder 15 procent rabatt om de gillar stället på Facebook och checkar in när de är på besök. Hur seriöst är det att uppmana någon att göra det allmänt känt att man har ryggproblem? Det kan ligga en i fatet vid jobbsökning eller när man vill köpa en försäkring. (Idag har försäkringsbolagen en liten checkbox för om man någonsin besökt en Naprapat eller Kiropraktor och checkar man i den kan man glömma att försäkringen täcker ryggrelaterade problem, och det utan motsvarande rabatt på premien).

Ett vanligt misstag är även allt för idogt twittrande. När man råkat lägga till någon som kommer med åtta inlägg på rad och de första två inte är tillräckligt intressanta så avabonnerar man gärna på vederbörande. Man kan schemalägga inläggen, vilket gör att om man lyckats vara lite kreativ en dag så behöver man inte bombardera sina följare med inlägg, utan sprida dem över tiden.

Som alla företagsledare vet kostar allt man sätter igång, oavsett vad, en mycket dyrbar och saknad tillgång. Nämligen tid. Och när det gäller sociala media är det viktigt att vara bra. Inläggen ska helst vara regelbundna och underhållande. Ett litet twitter kan ofta kräva mer tankemöda och kreativitet än en hel artikel. Och inget twitter är bättre än ett dåligt.

Man behöver en strategi för varje initiativ och därtill ska rätt personer engageras för att skapa innehåll. Lämpligtvis bör även en redaktör som ska granska och godkänna varje meddelande finnas för att undvika de genanta misstag som annars lätt sker.

Man bör även komma ihåg att sociala media främst är bra för att bygga relationer och behålla kontakt med kunder partners och andra intressenter. För kvantitativa aktiviteter för att nå många och nya mottagare är mer traditionella aktiviteter fortfarande bättre. Rätt ambition med sitt initiativ kan vara bra.

De sociala medier som är värda att beakta för de flesta företag idag är Facebook, Linkedin och Twitter. Google + har än så länge för få användare för att det ska vara värt besväret för de flesta företag, men i gengäld erbjuder Google + bättre möjligheter att interagera med andra. Kanske något för ditt företags supportavdelning?

Linkedin är väldigt karriärinriktat vilket gör det till ett lämpligt forum för företag som vill effektivisera sin rekrytering och som arbetar inom speciella nischer. Facebook används för att hålla kontakten med vänner och bekanta främst inom den privata sfären och fungerar bäst om man säljer populära produkter till en bred publik av konsumenter.

Oavsett vilket media man väljer så är kvaliteten på inläggen viktiga. Man har lyckats om ett inlägg är roligt, tankeväckande och intressant. Själv lyckades jag med ett sådant hösten 2010 . Det finns alltså ingen gräns för hur bra ett inlägg kan vara, likaväl som att det inte finns någon gräns för hur dåligt det kan bli.

Och som om inte det vore nog svårt att vara rolig, tankeväckande och intressant så ska alla inläggen som görs från ett företag i regel handla om ett ämne som är relevant – inte bara för mottagaren– utan även för det avsändande företaget.

Många företag uppmanar sina anställda att vara sociala, men oavsett vilken policy ett företag har så är de anställdas inlägg de anställdas ”egendom”. När de byter jobb så tar de med sig sina följare. Och det råder åsiktsfrihet i Sverige. Det är minst sagt oetiskt för företag att ha synpunkter på anställdas inlägg om dessa inte kan klassas som trolöshet mot huvudman eller liknande.

Själv blandar jag  språk, ibland engelska, ibland svenska, beroende på om jag vill att även mina utländska kontakter ska kunna läsa eller inte. Och jag har ingen sida för mitt företag. Jag skiljer inte så mycket på jag som privatperson och jag som företag, men det är ingen bra modell. Man ska ha en företagssida och sträva efter att skriva på mottagarens eget språk, vilket gör att företag helst bör ha olika sidor för varje marknad där de är aktiva eller använda filterfunktionen för att avgränsa läsning efter region eller språk. Då ser Svenska läsare bara inlägg som gjorts av andra svenskar.

Skulle tro att det under detta år kommer mer verktyg för marknadsförare i de flesta sociala media, naturligtvis mot tilläggsbetalning. Men det kan det vara värt för dem som vill satsa mera seriöst. Hur som helst så finns det ju redan en hel del. Till exempel analysverktyg som kan hjälpa dig förstå vilka inlägg som läses mest, genererar fler följare eller skapar trafik till din webbsajt.

Nu vill jag inte påstå att jag är en expert på sociala media, mina erfarenheter ligger främst inom andra områden. Detta är bara mina privata reflexioner. Men jag skulle gärna på prov ta ett uppdrag, eller som en del av ett annat uppdrag ta på mig uppgiften att twittra, göra inlägg på Facebook eller Linkedin. Jag tror nämligen att, liksom när det gäller all övrig reklam, är enklare att producera åt andra än åt sig själv.

Hans Skalin

Jag skulle vilja klassa Google + som den första generella tjänsten inom sociala media, eftersom den ger så stora möjligheter att själv styra vem som ska se vad och vad man själv vill läsa i uppdateringsspalten. Och kombinationen med övriga tjänster som Google erbjuder gör att man bara älskar Google +.

Jag har sedan tidigare ett GMail-konto som jag visserligen inte använder, men som alla vet är komplett med kalender, kontaktregister och e-post. Vidare har jag ett Picasa-konto som jag använt för att dela med mig av bilder till utvalda människor i min omgivning. Dessa dyker upp, tillgängliga för utdelning och annan användning enligt mina önskemål.

En app finns för iPhone, så att man förutom mobil användning även direkt kan spara bilder på Picasa.

Andra funktioner som är snyggt integrerade är Google Docs, videotelefoni/konferenser, chat och som jag förmodar även Maps och Sök. När man söker efter kontakter hittar man dem även i FaceBook och Twitter.

Google + kommer förkonfigurerat med olika användargrupper som vänner, bekanta, släkt och följer. Sedan kan man komplettera med exempelvis affärsbekanta, och andra segment som man behagar. Dessa grupper kan man sedan använda för att styra vilka inlägg man vill dela ut och vilka man vill läsa. Du kan även starta en sida för företaget eller ett intresseområde om du vill.

I nya versionen finns Hangouts, som man kan bjuda in vänner till eller låta folk ansluta sig till. I Hangouts kan man dela skärmar och dokument, chatta eller spela spel.

Den breda funktionaliteten och integrationen med sök kanske gör att en och annan blir nojig. Google vet ju redan en hel del om oss och är vi inloggade blir sökningarna bara mer och mer anpassade efter oss själva. Men till den som har dessa anlag har jag bara ett råd. Allt du gör på Internet kan en dag hoppa fram och bita dig i näsan, så tänk dig för oavsett om du använder Googles tjänster eller inte.

En till undertecknad närstående person vill till exempel inte använda webbläsaren Chrome, från Google, marknadens snabbaste. Men han använder GMail och är ständigt inloggad. Hmm. Vill man vara säker från Google får man avstå internet.

Jag är i alla fall imponerad. Synd bara att det inte är så många som är där ÄN.

Här hittar du mig på Google +.

Hans Skalin

Jag har hittills haft nöjet att producera ett whitepaper på engelska om ny röntgenteknik åt Leadsius för svenska Xcounters och finska Ajats räkning. Dessa innovativa företag och danska Innospexion samarbetar inom teknikområdet lågstrålande, ofarlig och miljövänlig röntgen. Det har varit väldigt intressant. Jag har fått lära mig mycket som jag inte hade en aning om, som hur man kan använda röntgenteknik för att säkerställa kvaliteten på konsumentvaror och förpackningar och liknande.

Eftersom jag ofta roar mig med att se vad som dyker upp när man googlar på kunders företagsnamn och för dessa relaterade sökord upptäckte jag att konkurrenten emarketeer.com köpt ”Leadsius” som Adwords. Det intressanta är att de inte köpt ”Leads” eller liknande intressanta sökord som Adword utan enbart Leadsius.

Min reaktion är att detta tillhör avdelningen fula trick, men är det egentligen det?

Det är kanske inte fel att man betalar för att göra folk som är intresserade av ett företag uppmärksamma på att det finns alternativ?

Hur reagerar man på ett sådant initiativ?

Störst fördel av att köpa konkurrenters företagsnamn har den som är ny och minst på marknaden. Man ska bara komma ihåg att avgränsa annonsvisningen till den marknad/region som man riktar sig till, om konkurrenten är ett globalt företag eller har ett engelskt företagsnamn.

Och Google har säkert ingenting emot om företag börjar köpa varandras namn som Adword. Det kan nog bli billigt eftersom det för det mesta inte är så många som är ute efter namnen.

Mer exempel är Evry, före detta Systeam, som köpt ”Oracle” och OfficialEANcode som köpt EAN (ett varumärke som ägs av GS1. Det är givetvis helt okej, eftersom Evry är en partner som säljer Oracles teknik och OfficialEANCode förmodligen säljer tjänster <som stödjerGS1s standard för streckkoder. Konstigt nog har ingen köpt Skatteverket eller Bilprovningen.

Ännu mer konstigt är det att SAP köpt SAP! De har annars de två högsta träffarna för det sökordet när jag googlar på det. (sökresultaten varierar ju beroende på vem man är och var man är). Att SAP köpt sitt eget företagsnamn kan man nog se som stödpengar till Google. Jag tycker nog det vore bättre att skicka pengarna till Somalia.

Hur ser du själv på det här? Vad är etiskt OK och inte?

Hans Skalin

Bill Gates sa att mer kommer att ske de kommande 10 åren än det gjort de senaste femtio.

Men vad HAR egentligen skett sedan 1960?

Vi åkte till månen, uppfann färg-TV, till och med platta sådana, diskmaskiner, persondatorn och Internet.

I 70- och 80-talets science fiction-filmer visades ofta skärmar med runda hörn inmonterade i väggar. Så platta skärmar kan man såga att vi förutsåg. Däremot såg inte många Internet komma före 1990. Och då var fortfarande media, TV-näten och tidningar framtidsbranscher. Visserligen antyddes ett militärt nätverk (som ju Internet var från början) i filmen War Games. Den kom 1983. Så Internet fanns ju tidigt, men det inte många såg komma var att det skulle bli tillgängligt för alla och användas på det sätt som görs idag.

Men det är nästan intressantare att titta på vad vi inte hittills gjort, men som vi 1960 trodde skulle ske.

Vi fortsatte inte med bemannade rymdfärder till mars och/eller andra solsystem. Däremot uppstod en industri kring att skjuta upp prylar i rymden, satelliter för GPS, spionage, väderradar, olika former av forskning, vapenkomponenter och så vidare.

Vi startade inte tredje världskriget och fick inte ett storebrorssamhälle à la George Orwells 1984. Istället har världen blivit fredligare och mindre våldsam, trots att vi dagligen överöses av underhållningsvåld i film och TV. Och demokrati verkar sprida sig på bekostnad av tyranni och envälden.

Kommunismen blev inte en vinnare i den politiska värden, som många trodde så sent som slutet på 70-talet. Den visade sig vara en filosofi och inte ett effektivare sätt styra samhällen. Karl Marx var inte en ekonom, som han själv trodde, utan en dagdrömmare som banade väg för ambitiösa massmördare och diktatorer.

Nu till mina insiktsfulla framtidsprognoser.

Det finns alltså hopp, för det mesta blir faktiskt bättre och bättre. Framtiden ser kanske inte så ljus ut med skenande världsbefolkning, oljeberoende och ett allt varmare klimat. Men om utvecklingen verkligen accelererar så kanske vi får en fix inom 10 år och lyckas med bedriften att landa under en tre grader varmare värld till 2100. Det skulle rädda vårt sätt att leva.

Det finns en gräns för hur många människor vi kan vara på planeten. Förr eller senare måste fler nationer än Kina införa ekonomiska incitament för att vi inte ska skaffa för många barn. Eller också hittar vi på ett sätta att leva, med fler människor i allt större stöder. Kanske med daggmask eller alger som främsta livsmedelskälla?

Om vi hittills lyckats undvika världskrig och göra världen fredligare ska vi väl klara av så banala problem som energi- och livsmedelsförsörjning på ett miljövänligt sätt? Detta har ju till exempel Bill Gates själv satsat stort på genom ett utvecklingsföretag som efter vad jag kan förstå försöker utveckla ofarlig kärnkraft.

Dagens arbetsmarknad är som bilen – en 1800-tals modell

Jag tror även att det traditionella sättet att bedriva företagande kommer att förändras inom tio år. Dagens arbetsmarknadsmodell är en 1800-talskonstruktion. Den fungerar ungefär som bilar. De ser lite annorlunda ut nu, efter hundra år, men går fortfarande på 4 hjul, spyr ut koldioxid i atmosfären och dödar 100 000-tals varje år, värden över.

Arbetskraften kommer i större utsträckning bestå av frilansande individer med förtjänst efter prestation. Vi ser redan den trenden i exempelvis mediabranschen, där bloggare tar över mer av publiken på bekostnad av avlönade journalister i de stora mediahusen. Soloföretagandet ökar även generellt.

Det är bra. Vi har sedan länge avskaffat slaveriet. Nu är det dags att ta nästa steg i utvecklingen.

Robotar kommer att göra ett intåg på marknaden inom tio år. Vi har redan sett början i automatiska dammsugare och gräsklippare. Vi kan räkna med att robotar kommer bli allsidigare och avsevärt smartare, kanske med någon form av artificiell intelligens.

Av Internet kan vi lära oss att något kommer också att ske som totalt förändrar vårt sätt att leva men som vi inte kan förutse. Den stora frågan är alltså vad som kommer att ske som vi inte kan förutse?

Kanske blir det en isglass som gör oss smala och vackra och låter oss leva i 200 år, utan sjukdomar och åldrande? Längre livstid skulle förändra mycket mer än vi tror. När är man då för ung och oerfaren för ett jobb, respektive för gammal? Och hur många generationer rymmer då en familj? Idag väntar många länge innan de skaffar barn. Många väljer att göra karriär först. Blir det fler barnkullar eller längre karriär?

Det får bli vad det vill. Men det sköna med utveckling är att det hela tiden händer saker. Och tack och lov för det. Annars vore världen bra tråkig.

Hans Skalin

Som jämförelse kan nämnas traditionella modesajten Damernas Värld, med sina 68 307 unika besökare under samma period. Damernas Värld är för övrigt störst av de traditionella tidningssajterna på Tailsweep.

Förutom ett delat chefskap på Style By Tyra så bloggar hon flitigt. Det blir ofta fyra till sex inlägg per dag. I den rollen ingår givetvis att hitta uppslag att blogga om, vara modell för sin egen blogg (dagens outfit), Style By Tyra och andra modeföretag, som ofta anlitar henne.

Det var i rollen som modell som hon för några år sedan träffade min son, då han plåtade åt Sid & Sally. De fattade tycke för varandra (på det professionella planet) och startade Style By Tyra. John har förutom av fotografering bland annat erfarenheter av företagande i uppstartsskedet, affärer med Kina och design av webbsajter i sitt bagage. Kombinationen John och Tyra har alltså varit fruktsamt och jag vill påstå att deras gemensamma baby, Style By Tyra, är ett klockrent skolexempel på hur man:

• tänker som en utgivare kring innehåll
• säljer på nätet med hjälp av innehåll
• utnyttjar de nya kundkanalerna till 100 procent
• lär sig sina kunder med hjälp av bloggrespons och sociala medier
• aldrig förlorar kontakten med kunderna
• anpassar affärerna efter kunderna istället för tvärt om
• lockar kompetenta medarbetare med passion för mode till företaget

Style By Tyra säljer smycken, accessoarer, skor, kläder och smink till målgruppen unga kvinnor, för övrigt samma målgrupp som Tyra bloggar för. Tyra har en egen växande kollektion och produkterna tillverkas som regel i Kina. Företaget har gått från noll anställda och noll i omsättning till cirka 15 personer och cirka 20 miljoner i årsomsättning inom loppet av två år.

Försäljningen är än så länge i huvudsak inriktad på Sverige och absoluta merparten sker via nätet från Stockholm. De har dock hunnit med att starta två butiker, en i Stockholm och en i Norrköping, men dessa står än så länge för en blygsam andel av omsättningen. Eftersom mellanhänder saknas är lönsamheten hög.

Tyra bloggar bland annat om nyheter i sortimentet, inköpsresor till Kina och liknande som har anknytning till Style By Tyra. Dessutom uppvaktas hennes kollegor och kändisar med artiklar ur sortimentet. Om exempelvis Tyra och Kenza råkar blogga om något samma dag blir det skjuts i hyllorna så dammet ryker på Surbrunnsgatan.

Facebook är en annan naturlig och viktig kanal med kunderna. I skrivande stund har Style By Tyras sida 9 364 följare. Här kommer meddelanden om dagens fynd, nyheter i sortimentet och exempelvis videoklipp när någon kändis haft på sig något från Style By Tyra. Inläggen är dagliga, vilket de bör vara, men aldrig tråkiga.

Som gammal mediastofil måste man bli imponerad av Tyra. Det är tufft att blogga om sitt liv flera gånger per dag – varje dag, även helger och semestrar. Det är också tufft att sälja sånt man gillar och strunta i det man inte tänder på. Det kompenserar mer än väl för avsaknad av ”journalistisk neutralitet” och integritet har ju Tyra ändå.

Style By Tyra är ett företag med passion och hjärta, något som inte är så vanligt idag. Det är inte utan att man är lite stolt över John och Tyra, trots att man inte alls bidragit till framgången. De har hittills gjort det mesta rätt och jag håller tummarna för att framgångarna fortsätter, för Style By Tyra kan med tiden bli hur stort som helst.

Men Tyra började som bloggare. Andra företag, som inte har den bakgrunden kan göra tvärt om. Det finns väldigt många bloggare inom mode som mot ersättning gärna skulle ta beställningar på texter några gånger i veckan. Varför inte korslänka in dem i sin sajt för att öka trafiken? Det kan vara ett prisvärt sätt att skapa en innehållsrikare sajt.

Samma gäller inom till exempel resor. Vad vore det inte värt för ett företag som säljer resor att ha innehåll som anknyter till olika resmål? Till exempel ”En vecka i Bankock”, med information dag för dag och möjligheten för kunder att klicka på ”Beställ den här resan”, paket med flyg, hotell och utflykter, Det skulle förmodligen öka:

• köpbenägenheten (Det är lätt att jämföra pris på enbart flyg).
• köpfrekvensen (Kunderna spar tid istället för att själva undersöka hotell och betyg mm).
• antalet köp (mer bra content = mer googleträffar, fler besökare och högre Page Rank).
• köpens storlek (man säljer ju hela upplevelsen, istället för bara en flygstol).

Konceptet att sälja med rätt content går att applicera inom nästan alla branscher. Kontakta gärna mig för en förutsättningslös diskussion om vad just du skulle kunna göra.

Vi besökte företaget av ren nyfikenhet, men som ni säkert förstår så var inte förtroendet på topp. Någon bastutunna blev det inte.

Det finns många olika sätt att vara en skitstövel på.

Ett annat exempel är från 90-talet, då jag arbetade med ett tryckeri som visade sig hade som specialitet att stämma sina kunder. De skrev in avtalstid, antalet tryckningar och upplaga i offerterna och hänvisade till avtal som öppnade möjligheten för dem att stämma sina kunder om villkoren inte uppfylldes. Däremot friskrev de sig för den motsatta möjligheten, eftersom ingenstans nämndes kvalitet eller leveranstider och liknande. Tryckeriet var en skyddad verkstad och hade givetvis billig arbetskraft som till största delen betalades av offentlig sektor. När vi övergav dem efter ett par tryckningar med försenad leverans, fel i tryck och felaktiga adresseringar osv kom en stämning på posten.

Den juridiska processen blev lång och till slut betalade vi en summa för att få det ur världen, inte i närheten av vad de ursprungligen krävde, men ändå.

Raden av exempel på skitstövlar kan göras lång. Men idag håller inte ”hit-and-run” eller oseriösa affärsmetoder, eftersom alla missgrepp, avsiktliga eller inte, blir väl dokumenterade i cyberrymden.

Sveriges bästa hantverkare

Det är på många sätt lätt att framstå som en skitstövel, till och med om man inte är det.

Jag satt och lyssnade på en diskussion med några vänner som är hantverkare. En av vännerna berättade att han helt plötsligt fick väldigt många telefonsamtal. Alla ville anlita honom. Han förstod inget, tills han en dag talade med en kund som ville att han skulle åka från Stockholm till Dalarna för ett arbete.

– Varför då? Finns det inga hantverkare närmare till?

– Jag vill att just du kommer, för du är ju Sveriges bästa snickare, säger kunden.

– Va?

Det visade sig att kunden hade läst det på en sida på Internet. Min vän hade några betyg där, och samtliga visade fem stjärnor. Någon hade lämnat omdömet ”Sveriges bäste”.

Då berättade en annan att han kände till sajten, men att han hade en missnöjd kund som fört fram klagomål på flera felaktigheter i en installation av bergvärme. Det var ganska detaljerat och beskrivet hur han som leverantör inte svarat på klagomål etc.

Det var bara ett bekymmer.

– Jag kunde inte känna igen något i det som stod där. Visserligen har vi mycket att göra, men så många kunder har vi ju inte. Jag sökte igenom mitt kundregister, men kunde inte hitta något fall som kunde stämma in på det klagomålet.

Kompisen svarade på inlägget att han inte kände igen ärendet, men om han kunde få en kontakt ville han gärna ta del av problemen och åtgärda dem. Något svar kom aldrig. Min vän är rätt säker på vem stod bakom inlägget. Det finns ju inte så många konkurrenter i hans närhet.

Sensmoralen av allt detta är: Glöm hit-and-run som affärsstrategi. Var inte en skitstövel. Det lönar sig nästan aldrig. Och om du frestas att fuska i den digitala världen så blir du förr eller senare avslöjad.

På Internet är du lika hemlig som en hare i nysnö.

Många som arbetar inom området är specialister inom olika områden, men enligt min mening är det inte fel med ett övergripande grepp på kommunikationen och givetvis är sociala medier inräknade. Organisationer måste idag allt mer börja tänka som publicister.

Man kan tänka sig en gradering av hur pass lyckad man är inom content marketing enligt följande nivåer:

1. En sajt på internet med relevant information på det eller de språk som marknaden för respektive företag fordrar. Detta är enkelt att säga, men om man ser sig omkring på Internet blir man ibland mörkrädd.

2. Kompletterat med företagssidor på lämpliga sociala media som Facebook för konsumenter eller LinkedIn för företagsmarknader och rekrytering. Men om man gör det måste man vara lagom regelbunden och komma med roliga och intressanta inlägg. För sällan, för tråkigt eller för ofta, så blir man fort ogillad av sina ”följare”.

3. Ovanstående men kompletterat med en webbtidningssajt med ett jämnt flöde av nyheter och artiklar som är relevanta. Varför inte till exempel gå ihop med olika affärspartner och gemensamt skapa en marknadsplats för att få ut sina reklambudskap samtidigt som man ger marknaden relevant information? När sedan all information redan finns på plats på webben kan man ju även låta trycka en tidning som folk kan abonnera på. Man kan även skicka till kunder och/eller sälja den via såväl elektroniska medier som tidningskiosker om potentialen finns. Denna nivå kräver dock av juridiska skäl att man har en ”ansvarig utgivare” och registrerar en tidningstitel. Dagens tidningsutgivare gör detta, men tvärt om. De tar som regel betalt för sitt innehåll i tryckt form och sedan, när all information finns på plats så ger man bort den på webben.

4. Allt ovanstående men kompletterat med kundklubb eller användarförening. Här kan evenemang anordnas som seminarier och liknande. Vitsen med en kundklubben är att samla mer information om kunderna och knyta dem närmare företaget. Man kan ge förmåner för kunder i olika nivåer.

Den sista nivån innebär en högre grad av interaktion med besökarna/läsarna, att man ger dem möjlighet att bidra med innehållet, vanligtvis endast för varandra, men varför inte för alla? Detta kräver aktiv övervakning och redigering, för att man inte ska riskera juridiska konsekvenser på grund av någons inlägg. Men ett livligt kund- eller användarcommunity kan vara mycket givande, både genom att man får information av olika slag och genom den marknadsföring som entusiastiska kunder innebär.

Förmodligen får vi se en framtid, där Ikea kanske är den största utgivaren av information kring heminredning, Dustin om IT-prylar och Hennes & Mauritz om mode. Microsoft är förmodligen redan världens största informationsutgivare om Microsofts produkter.

Nu invänder vän av ordning att detta vore förfärligt, vad skulle då hända med den oberoende journalistiken? Men vill man vara krass så finns det inget oberoende inom den publicistiska värden.

Sveriges Radio är beroende av statsmakten, som instiftade statsägt media som propagandaorgan för händelse av krig och liknande, efter engelsk BBC-modell. Övriga media är antingen beroende av annonsörer eller betalande läsare (lösnummerköpare och/eller prenumeranter) för sin existens. Men idag överger läsarna betalda media till förmån för gratis information på Internet. Många har redan börjat överge den traditionella TV-programpaketeringen av kanaler. Även annonsörerna spenderar mindre på traditionell annonsering till förmån för satsningar på egna webbsajter, banners, sökord och sociala media.

Vore det så fel om exempelvis Dustin gjorde tester och jämförde produkter i sitt sortiment à la journalistiskt manér? De skulle ju förmodligen bli tvungna att ta bort dåliga, menlösa produkter ur sitt sortiment, eller varna för dem och lyfta fram de bättre. Det skulle inte heller duga med att rycka på axlarna och säga ”kunden bestämmer”, samtidigt som de för dåliga produkter i sitt sortiment.

Men om de lyckades – vad vore förtroendet hos marknaden för företaget värt?

Google söker kontinuerligt igenom Internet efter nytt innehåll. Hur ofta just din sajt besöks bestäms av hur ofta du tillför nytt innehåll. Detta är också en viktig faktor för hur din sajt rankas. Sedan indexeras innehållet. Indexering går till så att man tar alla ord man hittar och stoppar in dem i en databas – ett index. På så sätt blir Googles databas inte oöverstigligt stor och svaren på dina sökningar tar inte allt för lång tid. Sedan får orden olika attribut som länkar till alla platser där de förekommer, vilket däremot är en hel del  information. Indexering gör alla sökmotorer, men det är vad som händer sedan som är trolleriet som gör att man får sidan man letar efter, även om ordet man sökte efter inte ens fanns med.

PageRank heter algoritmen som bestämmer hur dina sidor ska rankas och som konstruerats av Larry Page (1997), en av grundarna av Google, när han var student på Stanford. Google köpte sedan rättigheterna och PageRank är fortfarande algoritmen som magiskt nog alltid levererar rätt svar när du Googlar.

Över två hundra egenskaper styr hur en sida rankas

Det vanligast man får höra när man talar med folk om sökmotoroptimering är länkar, och det är klart. Om många länkar till din sajt har det betydelse för hur dina sidor rankas. Men Page Rank använder över 200 egenskaper för att bestämma hur din sajt ska rankas. Rankingen sker i ett tal mellan 0 och 10, där 8 lär vara det högsta talet en svensk sajt kan få. Med sökmotoroptimering kan man öka trafiken till sin sajt genom att förbättra sin rankning.

För det första gör man klokt i att inte vara allt för ambitiös med sin optimering. Försöker man fuska blir man snabbt utkastad av Google och det är ungefär lika illa som att försvinna från Internet. Likaså fins det vissa saker man inte får göra av misstag, som till exempel att publicera samma texter eller innehåll på flera olika ställen i sajten eller publicera texter med allt för dålig grammatik. En av ändamålen med alla uppdateringar är nämligen att inte låta sig luras av sådana som försöker fuska sig till en bättre rankning.

Enligt en intervju i Wired Magazine med Udi Manber på Google, är den viktigaste källan för Google intern. Man lär sig mycket av vad alla vi som googlar världen runt beter oss. Till exempel lär sig Googles sökmotor automatiskt synonymer genom att titta på hur vi byter ut sökord för att få bättre resultat. Andra källor är givetvis vad andra liknande användare klickat på för länkar när de sökt på ett visst ord.

Den senaste versionen tar stor hänsyn till vem vi är, eller åtminstone vilken iP-adress vi sitter på och vilka svar vi tryckt på tidigare. Loggar vi in hos Google får vi ännu mer personifierade träfflistor. Till exempel kan man med ett knapptryck blockera webbplatser. Detta är information som kan påverka sidor från en viss domän negativt. Så det lönar sig förmodligen att hålla en jämn hög kvalitet på innehållet.

Vidare vet Google självfallet väldigt mycket om sajterna och innehållet på dem. Till exempel har det betydelse var på sajten man publicerar informationen och hur och om man länkar till den från hemsidan. Nyligen skapade sidor mer värda än gamla. Originalsidor, det vill säga i de fall man själv är källan till informationen rankas högre och sidor som befinner sig närmare den som söker har sannolikt ett högre värde. Men om man befinner sig i Stockholm och Googlar ”order taxi now” kommer Taxi Stockholm inte ens med på listan. Så smart är inte ens Googles sökmotor, trots att det skulle vara knepigt att beställa taxi från Los Angeles för en tidpunkt då man befinner sig i Stockholm.

Att metadatamärka sidor är ingenting som har betydelse för sökningar av text, däremot kan det ha betydelse för andra objekt som video och bilder. Dessa kan man med fördel namnge med det mest uppenbara, exempelvis namn och företag eller ort. Utöver det kan metadata ha betydelse för sökmotorn. Titeltaggen och beskrivning av sajtens innehåll har också betydelse. I övrigt är det innehållet på sidorna som styr rankningen.

En annan sak som Google förmodligen vet en hel del om är hur besökarna kommer till dina sidor. Därför har hur många som länkar till den betydelse, men också vad som händer när besökarna kommer från en Google-länk. Om besökarna snabbt gör om sökningen kan det vara ett tecken på att ditt innehåll inte stämmer med sökningen eller att det de sökte efter inte fanns.

Utöver Page Rank finns andra värden. Till exmepl nämns Page Authority och Domain Authority. Dessa är mera kvalitetsrelaterade. Om man söker på ett varumärke så är nästan alltid företaget som äger det i topp, även om den sajten är på ett helt annat språk.

Men utanför Google vet ingen exakt hur det går till. De är väldigt hemliga om hur deras algoritmer fungerar. Men grundtipsen verkar vara:

• Fundera på vilka ord och kombinationer av ord som dina kunder troligtvis använder.
• Fyll din sajt med bra innehåll som är relevant till din verksamhet.
• Överdriv inte med sökoptimeringen på sajten, upprepningar och innehåll på flera platser kan straffa sig.
• Mer innehåll verkar ge högre page rank.
• Relevant innehåll är definitivt viktigt. Man kan ha Page Rank 0 och ändå komma i topp på en sökning om innehållet är rätt.

Vad Google själva säger är den officiella versionen, får man anta. Det kan du läsa om här: http://www.google.com/about/corporate/company/tech.html.

Språkvård på nätet är tydligen hett. Söker man på Piratebay efter e-böcker kommer böcker om skrivregler högt upp i rankingen, beräknat efter antalet distributörer. Det är faktiskt sant. Språkvård och fotografering verkar vara ungefär lika spännande som ”Så kommer du i kontakt med vem som helst”, ”Porrstjärnornas hemliga knep” och ”101 sätt att få kvinnor att skrika av orgasm”. ”Konsten att uppträda som en gentleman” var en annan otippad höjdare på Piratebay. Samtliga titlar på engelska givetvis, men ändå…

Men du behöver inte ladda hem saker olagligt för att lära dig skriva som ett proffs. Jag rekommenderar till exempel följande källor för dig som arbetar med web content, eller information på webben:

• Språkvård på Wikipedia
• TTs skrivregler
• CS Språkwebb

Speciellt om du arbetar med information kring IT är Computer Swedens språksidor intressanta. Jag jättegillar Anders Lotssons artiklar och nyhetsbrevet Språksamt. Prenumerera på det här.

Behöver man ha koll på språkregler då?

Jo, inte minst för att man ska veta när man ska bryta mot dem. Det finns aldrig någon anledning att framstå som talanglös. Till exempel är det alltid onödigt med titlar som stavas med versaler, särskrivning av ord och förkortningar i löpande text.

Däremot måste man idag emellanåt medvetet skriva fel. Det gäller i de fall där man kan misstänka att det felaktigt googlas fel.

Ett exempel på detta är ordet teknologi. På svenska betyder det ”läran om teknik”. Vi skiljer ju inte på teknik som i utförande (På engelska technique) och teknik som i informationsteknik (information technology). Därmed ska technology alltid översättas till teknik. Men ibland lönar det sig att använda teknologi, i alla fall om man vill ha dem som googlar på det som besökare.

I tidningar och andra sammanhang har det varit populärt att standardisera på uttryck. Till i ett företag som specialiserat sig på beslutsstöd, beslutsstödssystem, business intelligence, BI etc. Vänner av ordning kan tycka att ”vi ska använda det svenska ordet beslutsstödssystem”.

Problemet med detta är att det lätt staplas ”beslutsstödssystem” i stora travar om texterna handlar om det. Det blir så mycket lättare om man får använda olika ord för ändamålet. Dessutom vill man kanske inte bojkotta alla potentiella kunder som googlar på ”busines intelligence”, ”BI” och alla variationer på det, som ”BI-system”, ”BI-lösningar”, BI-teknik och BI-teknologi.

Jag kommer ihåg när Ericsson gick ihop med Sony. Skälet var då att man skulle mäkta av att lansera alla de nya modeller som marknaden krävde varje år. Och lanseringstakten var det inte fel på. Ericsson, Samsung och Nokia tävlade om att släppa nya modeller och det blev säkert minst ett trettiotal per år.

Sedan kom iPhone. En modell. Välj mellan svart och vitt. Nu är de uppe i en lanseringstakt av ungefär en ny modell per år. Och de nya modellerna ser likadana ut som de gamla. Alla gamla appar följer med vid varje byte och alla tillbehören du köpt fungerar som regel även till den nya modellen.

I och med Apples intåg i mobil- och Pad-marknaden (för paddor fanns faktiskt innan Apple lanserade iPad) har Internettrafiken förskjutitits mot mer app-trafik och mindre öppet surfande och 3G-näten segar ihop för att vi helt plötsligt använder mobilerna till annat än att prata i.

Hur ska man tolka det? Hade Ericsson, Nokia och Samsung helt missförstått marknadens behov? De ville ju uppenbarligen inte ha massor med nya modeller. Tydligen räcker det med att man kan synka med Outlook eller motsvarigheterna i Apples värld. Och Apples telefoner är en del av ett system som även består av iMac, Notebooks, iPad etc. Appstore och Mobile Me eller iCloud är självklara succéer som driver försäljningen av alla prylar som bär varumärket Apple.

Ändå är det inget nytt under skalet. Apple beskylls ofta för att vara innovativa, men rent teknisk är det inget inget märkvärdigt. Komponenterna i Apples prylar finns att köpa på den öppna marknaden. Och Unix har funnits sedan hedenhös. Man skulle nästan kunna säga att OSX är den snyggaste Linuxdistributionen. Det enda man gjort är att sätta gammal beprövad teknik i ett sammanhang och sett till att det fungerar med allt det andra som man redan har. En klar fördel för kunderna och en sak som inte är lätt att lösa enbart genom öppna standarder.

Apples proprietäritet har alltså vänts från en nackdel till ett gigantiskt övertag.

Men Apples framgångar har fortfarande långt kvar till toppen. De säljer förutom program musik, film, tidningar och böcker. Visserligen än så länge främst i USA, men det gör ju bara potentialen ännu större.
Det är märkligt är att utöver Spotify, som bara ägnar sig åt musik, verkar ingen göra något för att vara med och dela på intäkterna från försäljning av elektronisk underhållning. Förlagen, filmdistributörerna och konkurrenterna står kvar med huvudet i sanden och gör inget av tyngd för att skapa ett alternativ.

Hur som helst vore det ju toppen om vi även kunde få AppleTV till Sverige. Det kommer nog snart, men jag vill ha det NU!